fenomen

Suttit o kollat på någon typisk tjejfilm på tv, brölloppsduellen. Blev så avis på tjejerna och vill oxå gifta mig. För nog e jag som dom flesta tjejer som drömmer om ett bröllop, att få ha den vita sagoklänningen och känna att idag är det min dag. Men jag tvivlar på att den dagen kommer inträffa. Mycket för att jag inte tror på att rätt man finns för mig. Ska jag gifta mig ska han vara utöver det vanliga,en som vet hur man behandlar en kvinna, är trogen, snygg, omtänksam ja ni vet allt det där vanliga men han ska ha det där extra som man bara känner wow!  Jag hade ett ex som var utöver det vanliga för många år sedan. Men han och jag var liksom inte rätt för varandra. Så jag vill hitta en sån där wow kille igen men som är rätt för mig. Detta ex är idag gift och har barn o lever ett super liv och jag är så glad för hans skull!

Jag kanske låter negativ eller kräsen. Men sen är det så mycket andra saker jag vill ha hos en karl som jag tror få kan ge mig. Jag begär väldigt lite men mycket på samma gång. Men att gå in på det här är för mig alldeles privat och vissa delar av mitt liv håller jag på.

Jessie har ju bajsat blod i 8 dagar så igår var vi på återbesök på Sachsska barnakut. Nu utesluter vi all mat med komjölk och har fått utskrivet på recept en ny ersättning. Hon fick första målet igår kl 17 strax efter hon hade bajsat. Antingen har hon vara varit magsjuk och blev bra igår. Eller så har hon mirakulöst nog blivit bra så fort hon fick den nya maten för hon har inte bajsat på över 1 dygn nu. Så henne mage verkar helt klart lugnare. Om det beror på uteslutandet av mjölk eller inte får vi se. Men jag gissar på att det är mjölken. Hon har även utslag på kroppen jag hoppas kommer försvinna utan mjölken. Inge skoj med en dotter med allergi men oddsen för att det ska växa bort i så fall är iaf stora.

Sen annars har det ju hänt mycket på sista tiden. Alte har varit hos veterinären pga hälta 2 ggr och nu går han på smärtstillande och antiinflammatoriskt. (röntgade hela hunden utan o hitta något) så blir det återkontroll om ca en månad hos ortopeden.

Vill du veta mer om hundarnas liv kommer det skrivas om i deras blogg http://emblaoalte.bloggagratis.se

Har även köpt en 1 årig ponny. Förväntas att bli D-ponny. En riktig sötnos. Om han och T-rose (vår andra häst) kan ni läsa i deras blogg http://karisma.bloggagratis.se

Ja 3 bloggar kan kännas överdrivet. Men jag gillar att hålla isär privatliv, hundliv ch hästliv då vissa av häst och hundfolket inte känner till min privata blogg o känns skönast så. Plus att intresset hos vissa ligger i att läsa ena bloggen men inte andra iaf. Så enkelt är det.

Nu ska jag drömma om att hitta en karl som vill ha mig för den jag är ;)

Jag önskade att jag skulle vara sjuk istället för Jessie, inte vara sjuk samtidigt som henne.
Nu har vi sjukstuga här hemma. Min feber har varit uppe i 39 men på väg neråt nu (efter 2 dagar redan) Men jag har nog aldrig snytit mig så mycket som jag har gjort under senaste dygnet. Hur mycket snor kan kroppen producera egentligen?! :S Hostar och har ont i halsen oxå. Japp jag tycker synd om mig själv och tycker man får göra det.

Läkarna har inte ringt och berättat om provsvaren idag på Jessies blodiga avföring. Får se om dom ringer imorn.
Annars får jag ringa dit o kolla. Blodet är iaf just nu mindre. Hon är oxå snorrig som bara den. Men ja så blir det när man sitter på en barnakut. Man drar på sig det mesta där.

Så vi har bara myst i soffan idag o sjungit o busat, fått snabb besök av underbara mamma (jessies mormor) och pratat i tele med jessies pappa vilket gjorde henne  glad o fundersam. hon undra ju vart han var :p

Nu ska vi mysa lite till.

Aldrig har jag önskat så mycket att det var jag som var sjuk. Om jag ändå kunde byta med min älskade solstråle. Först var hon dunderförkyld i 3 veckor. Sen han hon vara frisk i en vecka sen kom det en jobbig diareé som inte släppt på en vecka. Och i torsdags började hon även bajsa blod och slem. Så idag har vi varit på Sachsska barnakut hela dagen. Även Jessies pappa var med. så där satt vi och fördrev dagen. Eftersom hon är pigg och glad fick vi åka hem efter ha lämnat ett bajsprov som dom ska ta odling på. Vi får svar via telefon på måndag och fram tills dess får hon bara äta ersättning alternativt vätskeersättning så tarmen får vila så mycket som möjligt. Tycker så synd om min skrutta.
Hon verkar iofs rätt obekymrad över bajsandet. Däremot blev hon igår natt dunderfökyld.. IGEN!! *suck*
Snoret bara rinner och hon är gnällig.

Nu är förvisso jag lite småförkyld oxå, men önskar att hon slapp o vara sjuk. Jag tar hellre på mig alla sjukdomar och går igenom dom än att hon ska göra det. Inge roligt o se sin solstråle vara sjuk. Nu håller vi tummarna för att hon blir bra snart igen och slipper vara sjuk ett bra tag framöver.

Utvecklingen i övrigt går framåt. Hon kan smacka (som om hon smackar på en häst) hosta högfärdshosta om man gör det innan henne (hon imiterar massor) Och hon har nu stått i krypställning några gånger. Men väljer sen o sätta sig eller lägga sig igen. Så får se om det kommer något krypande snart.

Hon har börjat slå leksaker mot varandra när hon har en i varje hand, hänger gärna över kanten på vagnen så man får hålla koll hela tiden, ska fixa en mjuk madrass eller något tlil vagnen o fixa så selen funkar då oxå. Hon har även fått sig en solhatt nu när solen skiner så mycket.

Älskade underbara solstråle

Igår flängde jag och mamma omkring o skulle handla inför hennes 50 års fest som är idag.
Så vi storhandlade till det och vi handlade även morrötter och lämnade i stallet (10 kg säck)

Sen hem till mamma och fixa iordning massor inför idag.
Jessie och jag gick upp strax efter 9. Efter det har Jessie endast sovir 10-15 min 2 ggr under dagen eller om det var 3. Oavsett blev det max 40 min sömn på hela dagen.
Hon var så extremt trött men höll ändå en god min. Hon skrattade o var glad men tröttnade dock fort på allt så gällde o roa henne. Är så stolt över min tjej som är så trygg i sig själv och alltid skiner som en solstråle mer eller mindre.

Visst kan hon vara gnällig men det är sällan!
Hon somnade självklart rätt omgående när vi var hemma. Hon somnade runt 22 och ja nu är kl 8.00 och hon sover än. Inte vaknat upp en enda gång. Dock måste jag gå o väcka henne snart eftersom hon ska till sin pappa. Jag ska ut på ett litet äventyr på morgonen/dagen.

Men hur som haver så har jag världens bästa solstråle till dotter! <3

Eller iaf många gånger .Ibland undrar jag hur vi kvinnor ens står ut med dem.
Det finns ett fåtal vettiga killar som är bra o ha. Men dem flestablir jag bara irriterad o störd på.
Jag börjar mer o mer komma över allt som hänt i mitt liv gällande otroheten. Jag har fått uppleva hur det är att bli sviken på det värst tänkbara sättet. Till en början kunde jag inte förstå att man kan leva med sig själv efter ha gjort så som dom har gjort mot mig. Eller ja det förstår jag fortfarande inte. Jag hade skämts så otroligt att jag hade grävt ett hål under jorden o bott där resten av mitt liv.  Men det är jag det. Men åh andra sidan e jag inte lika usel som människa som dom och skulle aldrig göra något liknande.  Jag sörjer inte, men nog kan man sakna vissa saker man haft ihop. Alla minnen som betyder något! Känner inte ilska längre över det. Känner mig mest likgiltig till det hela. Känner att jag kunde inte bry mig mindre om dessa två vidriga människor. Men skulle jag se henne, ja då skulle det väl säkert ta hus i helvete hos mig. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra. Stor risk är att jag skulle göra åt riktigt jäklans dumt. så hoppas både för hennes o min skull att jag slipper se henne. Honom ja, han får jat ju stå ut med o träffa och nu har jag vant mig. Vissa dagar känns det okej. Vissa dagar blir jag bara irriterad.

Just nu går min tid åt till stallet, skolan och Jessie och så trivs jag att ha det.
Imorron har jag slutprov i Svenska A. Och jag har knappt pluggat. Så jäklans klantigt av mig. Får sätta fart nu.

Har varit hos veterinären med Alte idag. Han var jätte halt igår när jag kom hem från stallet. Valde att avvakta. Men kände idag att jag måste till veterinären så det inte är något allvarligt.
Som det som tur var inte va. Han har fläkt sig o får äta metacam i 7 dagar min lilla skrutt.
Passade på att vaccinera honom på samma gång. Så får jag ta dit Embla för vaccination en annan dag.

Mattes lilla prins! <3

Eller iaf många gånger .Ibland undrar jag hur vi kvinnor ens står ut med dem.
Det finns ett fåtal vettiga killar som är bra o ha. Men dem flestablir jag bara irriterad o störd på.
Jag börjar mer o mer komma över allt som hänt i mitt liv gällande otroheten. Jag har fått uppleva hur det är att bli sviken på det värst tänkbara sättet. Till en början kunde jag inte förstå att man kan leva med sig själv efter ha gjort så som dom har gjort mot mig. Eller ja det förstår jag fortfarande inte. Jag hade skämts så otroligt att jag hade grävt ett hål under jorden o bott där resten av mitt liv.  Men det är jag det. Men åh andra sidan e jag inte lika usel som människa som dom och skulle aldrig göra något liknande.  Jag sörjer inte, men nog kan man sakna vissa saker man haft ihop. Alla minnen som betyder något! Känner inte ilska längre över det. Känner mig mest likgiltig till det hela. Känner att jag kunde inte bry mig mindre om dessa två vidriga människor. Men skulle jag se henne, ja då skulle det väl säkert ta hus i helvete hos mig. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra. Stor risk är att jag skulle göra åt riktigt jäklans dumt. så hoppas både för hennes o min skull att jag slipper se henne. Honom ja, han får jat ju stå ut med o träffa och nu har jag vant mig. Vissa dagar känns det okej. Vissa dagar blir jag bara irriterad.

Just nu går min tid åt till stallet, skolan och Jessie och så trivs jag att ha det.
Imorron har jag slutprov i Svenska A. Och jag har knappt pluggat. Så jäklans klantigt av mig. Får sätta fart nu.

Har varit hos veterinären med Alte idag. Han var jätte halt igår när jag kom hem från stallet. Valde att avvakta. Men kände idag att jag måste till veterinären så det inte är något allvarligt.
Som det som tur var inte va. Han har fläkt sig o får äta metacam i 7 dagar min lilla skrutt.
Passade på att vaccinera honom på samma gång. Så får jag ta dit Embla för vaccination en annan dag.

Mattes lilla prins! <3

Dagarna går o tomheten växer inom mig. Jag saknar att se Rapp i hagen! Han stod alltid med spetsade öron o väntade på att man skulle komma. Men jag kanske en dag vänjer mig vid att han inte står där o väntar på mig. Nu väntar han någonannanstans längre bort på mig <3
Det  börjar ändå kännas okej att vara i stallet igen. Det är tungt men blir bättre o bättre.
Inridningen av Torsten börjar ta lite mer fart. äntligen! Ska starta upp hästbloggen igen för o hålla isär på "vanliga" livet o hästlivet" eftersom många av mina läsare inte är intresserad av hästar.

Lilla prinsessan här hemma växer o frodas. Men hon växer långsamt. Hon håller sin egen kurva men är rätt kort. I tisdags var vi på 8 månaders kontroll. Min lilla skrutt var då 66,5 cm och vägde 8,7 kg. Lilla dunderklumpen!
Förkyld är hon fortfarande och matvägrar allt förutom ersättning. Idag lyckades jag iaf få i henne lite gröt på morgonen. Vill ju att hon ska äta mer ordentlig mat. Men hon kanske har ont i halsen eller något. Vad vet jag.

Hon börjar ge mer ljud ifrån sig som bokstäverna m, b och p. ibland dycker det upp u eller a mellan dom så det låter som hon säger mamma eller pappa.. Så snart kommer det nog ordentligt :D
Hon har även hittat sin tunga o sitter o lipar lite då o då.

Har inte orkat lägga över bilderna på datorn så uppdaterar med nya bilder på henne imorn eller så.

Det har gått en vecka sen vi fattade beslutet. Det enda beslutet som egentligen fanns för din del. Men det gör ont!
Det gör så fruktansvärt ont i mig att du inte finns här hos mig längre.
Nästan 8 år av kärlek och glädje har förvandlats till minnen, sorg och en evig saknad!
Jag är glad att vi möttes du o jag en junidag 2004. Det var sol ute och jag minns hur dom lastade ur dig ur transporten. Jag blev kär o ville ta med dig hem innan jag ens suttit på din rygg. Men vi fann varandra. Kemin kunde inte bli bättre.
Vi spenderade sommaren tillsammans och sen i slutet av juli fick du följa med mig hem.

Du har följt mig troget på ridbanan som en hund.Följt mig med blicken i stallet.  Jag kunde ta in dig från hagen utan grimma och grimskaft vid insläppet. Du älskade din kraft så mycket att du aldrig skulle få för dig att gå någon annanstans än till din box. Du var expert på o bara dra vidare ut ur boxen om du inte hade mat i din när man tog in dig o skulle rida. Stark som en oxe och lika envis som mig. Alltid positiv o full av energi. Du lipade alltid efter att du hade druckit vatten, rullade dig om man la in nytt spån i boxen. Du hade så många fantastiska sidor. Bockade ute i skogen och kastade av ryttare efter ryttare. Men nu kan jag med stolthet säga att jag ramlade aldrig av! Hoppade som en gud och var en stjärna i dressyren. Aldrig kommer jag glömma din underbara trav som gick i samla till max och som gjorde ökningar som bara den. Du var en riktig stjärna! Du var den bästa hästen för mig!

Men under sista tiden rasade du i vikt och vi åkte till kliniken för att få munnen undersökt. Vi visste att du tappat två framtänder. Men aldrig kunde vi ana hur illa det var. Du hade tappat två tänder till längre bak, en var dessutom på väg att ramla ut när som och resten gick o rucka på. Bettet var ojämnt och man kunde mer eller mindre enligt veterinären räkna dig som tandlös. Sånt kommer med åldern sa veterinären och det är inget konstigt. När ja frågade veterinären om din ålder trodde hon mer på att du var närmare 30 än 20. (vi trodde du var 20) men hon sa 25+ iaf. Helt sjukt. Men någonstans känns det bättre i mitt hjärta att du fick leva så länge. Även om jag önskar att vi fick mer tid tillsammans. Med beskedet att inget fanns o göra så ringde vi o bokade tid för att du skulle få galoppera vidare. Jag ville ha det överstökat fort. Du hade ont i din mun. Men du var så tapper o försökte att inte visa det! Vi fick tid samma kväll. Tisdagen den 3e april kl 22.30 gick du o Benny på en promenad. När ni lämnade stallet brast det. En del av mig dog med dig.Det gjorde så ont att ta ett sånt beslut när du var så levnadsglad. Så pigg o glad hela tiden! Solen sken hela dagen, så du fick sola som du älskade och äta massor med mat då du hade fått smärtstillande! Du hade en bra sista dag i ditt liv! Jag tog ett sista farväl av dig strax efter du tagit dina sista andetag. Jag klappade på dig o pussade på dig och du såg så rofylld ut. Som om du var ett tomt skal och din själ vandrat vidare. Aldrig kommer jag kunna finna nån som du! Jag önskar att jag kunde få se dig igen, få lite mera tid.Jag var verkligen inte redo för att ta farväl av min älskade bästa vän!  Tack för alla år du gett mig o lärt mig massa saker i takt med att jag samtidigt lärde dig massa saker.
Jag står nu här ensam och du har vandrat vidare. Men en dag ses vi igen! Jag älskar dig min Rapp!